Dom gör som vi gör och inte som vi säger

Publicerad 02.06.2016 kl. 20:03

 

Sedan jag blev gravid har jag funderat ganska mycket på hur jag skall vara en bra förebild för mitt barn. Jag vill ju att han skall vara en empatisk, snäll, stark person som vet om att det är okej att visa känslor.

Lady Dahmer skriver bra om det här med mobbning i sociala medier. Detta var ju inte ett problem när jag var liten, men på t.ex. instagram ser jag ofta kommentarer gjorda av väldigt unga personer som kan vara riktigt elaka. Mest kommentarer om folks utseenden. Jag vet själv att jag ofta kommenterar andras utseenden och personligheter om jag t.ex. ser på TV, tänk typ eurovisionen eller valfritt realityprogram. Det är så lätt att man inte ens tänker på vad man håller på med, man slänger ur sig roliga kommentarer om frisyrer, kläder, IQ, you name it. Och där finns ett litet barn och lyssnar på detta. Inte alls konstigt att hen sedan apar efter. Detta är något jag verkligen försöker tänka på nu, att knipa käft även om jag har en skitrolig kommentar på lager (dessutom är det en ful vana, vem fan är jag att sitta och döma andra människor).

En annan vana som jag slutat med är det som Julie skriver om, att tala negativt om mig själv. Har typ så länge jag kan minnas slängt ur mig negativa kommentarer om min egna kropp. Jag vill inte att mitt barn skall växa upp bland kroppshets och bantning. Han kommer att få sin del av den från samhället ändå, hemma får han vara fri från bantingssnack, utseendedissning och klagomål över kroppsdelar som kunde se ut på ett annat sätt. En positiv bieffekt är dessutom att jag själv mår mycket bättre av att inte klaga över mitt utseende. Visst dyker tankarna upp men jag vägrar ge dem utrymme. 

 

Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver?
Tack för att du påminde mig om att jag också borde bli bättre på det där att tänka på vad jag säger när det finns små öron som hör på och tar efter. Det är så lätthänt att häva ur sig vad som helst om både sitt eget och andras utseende, hår, kläder, hur folk beter sig osv, och det ger ju verkligen ingen bra bild åt det lilla barnet som ser upp till en och vill göra precis som mamma och pappa. Tror alla skulle må betydligt bättre av att skippa dessa negativa kommentarer och de negativa tankemönstren.
På tal om mobbning och elaka kommentarer på nätet så kan man verkligen bli chockad över vad vissa häver ur sig. Det verkar inte finnas några begränsningar alls. Det är några år sen jag själv bloggade aktivt och man märker klart och tydligt att klimatet blivit mycket hårdare i bloggvärlden sen dess. Det är mycket vanligare med hårda ord, elaka kommentarer och regelrätta påhopp idag. Det är för bedrövligt att det alltmer blir så. Att folk inte kan hålla sig på en saklig nivå.
Milla05.06.16 kl. 00:55
så är det!
05.06.16 20:42
Underbara tänk! Och så viktiga!

Märkte själv typ inom ett år när jag av samma orsak rannsakade"utåt"reaktionerna som har negativ klang,jag BLEV mer självsäker, började än mer sk*ta i om sedan någon annan kommenterar mitt utseende, njöt mer etc. Nu är kiddo'n nio och diskussionerna om utseende och dylikt, kritik etc är än mer aktuella. Och jag är såsåsåsåsåsååå glad att jag kanske bidragit med den där simpla lilla självrannsakan till att hon ställer sig kritisk till vissa fenomen av utseendekritik av andra.

Angående självkritiken så fick jag också en puff på mig i samma veva till att lägga av hispet, och verkligen tänka efter vad jag kritiserar i mig själv. Har fått så många "aha!" upplevelser - tex så smått som att om jag haft utslag/finne(snackar inte små oskyldiga här nu utan konstigaböldigahemskheter som tar flera veckor att gå ner) så har en stor del osäkerhet och självkritik fötts av delvis beroende på det att jag verkligen haft ONT (är hypersensitiv helt neurologiskt och nipporna brukar växa rakt på nervbanor...) och detsamma gäller bröstvävnaden också som jag alltid haft problem med, och särskilt efter amningstiden (smärta etc). Att det finns också en helt fysisk orsak, som jag HADE makt att förändra och behandla hjälpte mig oerhört i att också sedan då särskilja på VAD som är yttre press och vad som triggar en större liksom reaktion som är linkad till den, men inte ÄR den :)
Så när tankarna ännu kommer nu som då, kan jag ibland märka att orsaken är en helt fysisk - och då vårda mig själv och kanske ta det där extra andetaget i vardagen så man inte stressar helt ner sig. Lyssnar på kroppen :) vill så gärna kunna lära kiddo'n att LEVA i sin egna kropp ist.för att SE på den, uppleva och uppskatta
Dizi06.06.16 kl. 23:57

Johanna. 28. Åbo.

Nu med bebé!