Längtan efter att få vara själv

Publicerad 10.05.2016 kl. 21:03

 

Vet ni vad jag saknar? Egentid. Att kunna göra vad jag vill när jag vill, att gå omkring hemma i min ensamhet, pyssla med allt och inget och bara vara. Jag får faktiskt lite ångest när jag tänker på det ibland, hur den tiden är typ förbi. Nu är jag aldrig ensam mera (på ett bra sätt ensam obs). Det finns alltid en liten person här hemma som har sina behov och dom kommer alltid först, såklart. Trots att jag älskar honom över allt annat på denna jord så är det faktiskt tungt ibland att den tiden i livet är över. 

Jag har alltid älskat att vara för mig själv, jag är som mest kreativ då. Är ganska introvert av mig och efter sociala grejer behöver jag ofta ha ett par lugna dagar då jag tar igen mig, speciellt efter utbrändheten för några år sedan. Älskar att ta det lugnt, att vara ensam med mina tankar, att påbörja nåt pysselprojekt och syssla med det en hel dag utan att bli avbruten.

Jag får nog skicka iväg Lassi med lillkillen lite oftare så jag bara kan gå omkring här hemma i tystnad. Låter helt knäppt ju. Längtar lite till tiden då Nils är lite äldre och kan sysselsätta sig själv ibland, samt tiden då man kan upptäcka saker tillsammans på ett annat sätt, pyssla, leka i parken, sånt. Bebistiden är ljuvlig, ja, men jag tror faktiskt det som kommer efteråt är roligare!

Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 5 med bokstäver?
Precis så kan jag också känna! Att jag saknar hur det var innan, då jag kunde gå och dra här hemma hela dagen om jag så ville, vara uppe hur länge jag ville och få sova hur länge jag ville när jag var ledig, att kunna gå på sena promenader eller vara ute och cykla TILLSAMMANS sent på kvällen, fara till stan och gå i en massa affärer hela dagen, göra spontana grejer som att gå på bio eller gå ut och äta utan att behöva ta hänsyn till en liten människa som har sina behov och krav på mat, sömn, lek, närhet. Något som jag verkligen kan sakna är att gå till läsesalen vid biblioteket och sitta med näsan i en hög med tidningar - det var något jag gjorde då och då förut när jag hade någon timme över att fördriva eller väntade på att min man skulle sluta jobbet. Kan bli riktigt ledsen ibland när jag tänker på att allt detta hör till förgången tid, det är något jsg inte kommer att få tillbaka. Egentid så där riktigt på riktigt. Men samtidigt så vill jag ju inte vara utan den där ljuvliga ( och ibland ack så besvärliga...) lilla människan som kom in in vårt liv och ändrade på allt! Man får ta tillvara på de små, små stunderna, njuter t ex otroligt av att gå en sväng med hunden på kvällen helt själv, särskilt nu när det är vår och allt börjar grönska och det är lugnt och stilla när ingen annan är ute. Och när man och barn sover för natten så är det så skönt att få slänga sig på soffan och slötitta på TV ( vilket ofta slutar med att jag somnar där... ). Slog mig efter att jag läst ditt inlägg och började tänka efter att resandet kommer att vara väldigt annorlunda från och med nu också. Allting kommer att kräva så mycket mer planering mot förr, det kommer inte att gå att flänga på dagarna i ända och långa sena middagar och kanske någon god drink efteråt är det slut med... Nu kommer man att få pallra sig tillbaka till hotellet tidigt när dottern ska sova, och sen sitta tysta på rummet för att inte väcka henne tills man själv ska gå och lägga sig. Men allt har sin tid, och innan man vet ordet av är bebistiden och småbarnsåren förbi.
Milla13.05.16 kl. 23:52
Åååå vad jag känner igen mig. Tror nog det är vanligare än man tror, men kanske lite tabu att prata om? Fast det handlar ju verkligen inte om att man skulle ångra något, bara att saknaden efter den gamla friheten kanske är starkare än man väntat sig.
20.05.16 21:54
Ja exakt! Inte vill man ju vara utan den där älskade ungen för allt i världen, och fast man ju VET att det mesta kommer att bli annorlunda när man får barn så kan det ändå komma som en liten chock när man väl är i det och inser HUR annorlunda vissa saker sen faktiskt blir! Man lär sig uppskatta de små, små sakerna och stunderna av egentid på ett helt annat sätt. Sånt som man inte ens visste att man uppskattade innan t o m! Som du skrev är detta nog lite tabu att tala om, man "ska" ju inte känna så.
Lilith24.05.16 kl. 15:43

Johanna. 28. Åbo.

Nu med bebé!