Fyra månader av rädsla

 

Idag har jag varit mamma i fyra månader. Fyra månader av mitt tjugoåttaåriga liv och ändå känns det som att han alltid funnits här. Vad gjorde jag innan honom? Hur fick jag tiden att gå? Det är så konstigt att något kan kännas så självklart efter en så kort tid.

Med kärleken kommer också rädslan. Jag är så jäkla rädd nuförtiden. Rädd för att nåt ska hända honom, att han ska bli sjuk, att något ska hända mig så att jag inte får vara med honom. Jag skulle ändå ta alla sjukdomar i hela världen för att han ska slippa. Jag fantiserar ihop hemska, ibland brutala, scenarion och vill spy för jag blir så ledsen och börjar må så dåligt - helt sjukt är det ju.

Jag funderar på hurudan mamma jag kommer att vara när han blir äldre. När han skall gå ut och leka själv, gå till skolan själv, sova över hos vänner, cykla till någon hobby... hur klarar folk av det utan att oroa sönder sig? Hur lär man sig lita på andra människor som ska ta hand om det viktigaste man har?

Det är jävligt skrämmande att älska någon så mycket.

 

Publicerad 09.03.2016 kl. 16:20

Tre-listan

 

Tre saker jag saknar

- att kunna sova utan bh. Omöjligt nu då jag ammar, utan inlägg skulle sängen bli dränkt

- egentid

- tiden då Catti bodde i Åbo så man kunde hänga när man ville

 

Tre saker jag inte saknar

- formgivningsstudierna som hjälpte min depression på traven

- att söka sommarjobb (aldrig mera)

- sjukhussängarna på BB, hårda som sten. Och kuddarna, uppblåsbara! Fy.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

okej allt med studierna var inte dåligt, jag gillade att sy kläder!

 

Tre saker jag gillar just nu

- Masterchef Australia. Bästa serien! 

- Oatlys chokladglass. Den smakar precis Fanny-puddingen som fanns förr.

- att Nils har börjat skratta

 

Tre saker jag inte gillar just nu

- jag har börjat tappa så otroligt mycket hår? Hatar det! Orkar inte med hårstrån överallt, blir galen.

- läckande bajsblöjor

- att jag är stel som en pinne efter graviditeten. Känner mig som en gammal tant när jag ojar mig då jag stiger upp från golvet.

en gammal bild där mitt hår är tjockt och ljuvligt

 

Tre saker jag ser fram emot

- varma dagar med iskall dryck på balkongen och Nils plaskandes i en badbalja

- vår hotellnatt i Helsingfors vi fick i julklapp. Jag vill gå i butiker, dricka whiskey sour, äta musslor på Sandro, äta hotellfrukost och sova en helt ostörd natt i en stor mjuk hotellsäng. Och pussa ihjäl Nils när vi kommer hem för att jag har saknat honom så mycket.

- torr asfalt och kritvita sneakers

Tre saker jag inte ser fram emot

- alla magsjukor som kommer att drabba oss i framtiden pga dagis och skola

- att måsta ta ett slutligt beslut om vad jag vill göra efter föräldra- och vårdledigheten

- fem-månaders-vaccinet. Kommer att resultera i gråt och värk i hjärtat :(

snart får man sitta på balkongen igen, längtar så!

Publicerad 08.03.2016 kl. 11:33

Gräddmunk till frukost och en prickig DIY

 

Idag när vi steg upp hade Lassi redan varit iväg efter lyxig frukost. Räkbatong och gräddmunk, och citrusfrukter han pressade juice av. Ah vill ha det såhär varje dag, tack.

bra före-gymmet-tankning...haha 

När vi var till Ikea senast köpte jag några basic vita förvaringslådor. Det finns så många fina i butikerna nu men jag är lite snål så jag tänkte att det inte kan vara så svårt att göra själv? Dessa lådor är i papp så de är perfekta att rita på, det fick bli simpla prickar pga har inte riktigt tid med mera invecklade grejer... men gillar dem!

fint va? Jättelätt pyssel!

På vägen till gymmet hämtade jag också ut dessa ljuvliga träningsskor, precis så fina som jag hoppades. Vill typ äta upp dom.

Publicerad 07.03.2016 kl. 17:05

Graviditetslistan

 

Jag hittade den här listan hos Jenna, men ändrade lite eftersom jag inte är gravid längre!

 

När blev du mamma?

Den 9.11.2015 klockan 22.46 för att vara exakt.

 

Var graviditeten planerad?

Ja! Dock hade vi inte tänkt att det skulle gå så snabbt, på andra försöket blev jag gravid. Så det var ändå lite omtumlande, men det kanske det alltid är, haha.

 

När berättade du om graviditeten?

När jag plussade berättade jag åt min syster Catti direkt via sms. Åt Lassi någon timme senare då han kom hem från jobbet. Åt mina föräldrar tror jag att jag berättade runt vecka tolv? På Facebook berättade i vecka 21.

vecka 21

 

Hur många barn vill du ha?

Två känns som en bra siffra just nu. Max tre.

 

Tätt ihop eller långt isär?

Tre-fyra år emellan kanske? Inte för nära, jag vill att den äldre skall klara sig själv någorlunda om jag ska ta hand om ett spädbarn. Förstår inte folk som vill ha barn supertätt, eller jag fattar inte hur de orkar! Skulle inte vilja vara gravid och samtidigt ta hand om en liten bebis.

 

Oroade du dig mycket under graviditeten?

Det gick i vågor. I början då jag ännu inte kände av barnet oroade jag mig för att det skulle dö i magen utan att jag märkte det, att jag på ultraljudet skulle få höra att det dött för flera veckor sedan. Jag förväntade mig också efter varje toabesök att det skulle vara blod på pappret (det var det aldrig, så behövde inte stressa över det som tur är. Ofta handlar det ju bara om mellanblödningar eller liknande, men usch man måste bli sjukt orolig ändå). När han började röra på sig i magen slutade jag oroa mig för han rörde sig sååå mycket, så jag kände av honom hela tiden, att han levde och mådde bra.

 

Hur kändes graviditeten?

De första fyra månaderna mådde jag så dåligt att det inte kändes så kul alls. Efter det började jag gilla det. Tyckte om att magen växte, samtidigt som det kändes så sjukt jäkla bisarrt och knäppt att jag gick omkring med en människa inuti mig!

foglossning och stödstrumpor, mmm. 

 

Gillade du att vara gravid?

Sist och slutligen var det helt okej, trots hemsk början och lite småjobbigt slut med osmidig kropp och oändliga nattliga toabesök. Ibland var det riktigt mysigt med sparkar och stor mage, ibland saknade jag att ha min kropp för mig själv.

Tog ni reda på vilket biologiskt kön det var?

Ja, kunde inte hålla mig. Vi ville veta allt som bara gick om den lilla personen inuti mig. Var alltför nyfiken för att kunna vänta!

 

Hur tänkte du kring förlossning?

Ärligt talat trodde jag innan jag blev gravid att jag skulle oroa mig mer över den än vad jag faktiskt gjorde. Jag läste massvis med förlossningsberättelser, jag vet att många varnar en för att göra det men det hjälpte mig att läsa om så många tänkbara scenarion som möjligt. Det kändes som bra förberedelser trots att man nog aldrig kan vara förberedd på det ändå. Men jag tänkte mest att jag tar det som det kommer. 

 

Hur tänkte du kring första bebistiden?

Jag förberedde mig för det värsta (kolik, noll sömn, gräl, tjafs, sjukt barn) och hoppades på det bästa. 

 

Hade ni bestämt namnen sedan innan?

Ja, vi hade ett pojknamn och några flicknamn som vi velade mellan. Det blev ju en pojke så valet var lätt :)

 

vecka 37

Publicerad 06.03.2016 kl. 13:55

Drive-in-amning

 

Vi tog en tripp till Ikea igår. Nils var nöjd då vi var klara så vi tänkte att vi matar honom först då vi kommit hem.

HA. Gnället började redan då vi körde ut från parkeringen. Vi var fortfarande optimistiska och även vrålhungriga så vi tänkte att vi kör via Hesburgers drive in. Snabbt och smidigt.

HA. Ungen börjar skrikgråta när vi kör fram till beställningsluckan och vi väntar i evigheter på att få beställa. Jag testar allt - Babblarna, nappen, nya leksaken vi köpt, inget hjälper. Det är ju mat han ska ha liksom... Mitt hjärta värker då han verkligen gråter och skriker och tårarna sprutar och han blir bara hesare. Vi kör till den andra luckan och det är en bil framför oss, vi står stilla igen. Då skiter jag i allt vad regler heter och klär av mig jacka och halsduk, plockar Nils ur babyskyddet och ammar. I Hesburgers drive-in-kö. Som tur stod vi stilla under hela den tiden och jag hann lägga tillbaka honom och få bältet på innan vi rörde oss framåt, men hade ändå lite ångest över situationen. Usch, nästa gång matar jag honom innan vi sätter oss i bilen trots att han verkar nöjd.

Svettigt värre, men vi fick fina byråer och ett babygym. 

Publicerad 05.03.2016 kl. 22:20

Sojawok med kokosgrädde och jordnötssmör

 

Vi äter inte kött här hemma längre, även mjölkprodukter har vi minskat på radikalt. Jag försöker laga vegansk mat några gånger i veckan också. Den här woken har blivit en favorit - den är god, vegansk, billig och räcker till flera portioner vilket underlättar massor när man inte har tid att laga mat flera gånger om dagen - bara att värma i mikron! Sen gillar jag att den är ganska "torr", vill man ha den krämigare kan man göra en dubbelsats sås.

Sojawok med kokosgrädde och jordnötssmör

 

Du behöver:

100g sojastrimlor

2msk sojasås

1/2msk sesamolja

Frysta grönsaker (färdig wokblandning, eller blanda själv det du gillar)

chilipulver

Till såsen:

1dl kokosgrädde

1msk jordnötssmör

2msk sojasås

1msk sesamolja

1tsk sambal oelek

1tsk risvinäger

Gör såhär:

Börja med att blanda ihop såsen.

Tillred sedan sojastrimlorna enligt förpackningen, oftast är det en del strimlor och två delar vatten. Tillsätt sojasåsen och sesamoljan i vattnet. När vätskan sugits upp av strimlorna är dom klara, men jag brukar steka dom en liten stund efter det för att ge dem lite yta. Efter det häller dem ur pannan medan jag värmer grönsakerna.

Stek upp grönsakerna och tillsätt sedan såsen och sojastrimlorna, krydda med chilipulver. 

Servera med jasminris och rostade sesamfrön!

 

 

Publicerad 02.03.2016 kl. 21:25

Sju från idag

 

Den här typen vaknade klockan sju imorse. Jag ba oh heeell no och flyttade honom bredvid mig. Otroligt nog somnade han om och vi sov två timmar till. 

Jag åt en väldigt orange frukost...

...och promenerade iväg till gymmet. Passar på att göra det om Lassi har kvällstur, gillar att träna på förmiddagen när det är folktomt, hatar att måsta köa. 

På hemvägen spontanköpte jag tulpaner i mataffären. För första gången i mitt liv tror jag. Men solen sken så fick feeling.

Nils gallskrek när jag kom hem. Tårarna sprutade och han tjöt gällt, tänkte att herregud nu har han ont nånstans men det slutade då han fick komma upp i famnen och gå runt lite. Han är verkligen galet närhetskrävande nu, tror (hoppas) det är en fas. Aningen jobbigt men det går väl om.

När han slocknat av utmattning slängde jag ihop en omelett med oliver, ost, tomat och spenat. Slukade den på fem röda.

Bebisen vaknade passligt till kaffeavnjutandet så han fick se på Babblarna så länge. Lidls smörkex är för övrigt delikata, tips.

Resten av dagen har bestått av mys och underhållning av bebis. Jag fick honom att gapskratta för första gången idag, skrattade typ lika mycket själv för det var så kul, haha. Han gör verkligen framsteg varje dag känns det som.

nackträning i soffan

Publicerad 02.03.2016 kl. 19:32

B&W

 

Jag köpte världens finaste sängkläder för ett par månader sedan. De kommer från Anno. Det märket har blivit en favorit hos mig, tycker de har så snygga grejer till bra pris! Är så glad att Anttila ska öppna i Åbo centrum igen så kan man gå dit och kika ibland.

 

 

Publicerad 01.03.2016 kl. 16:36

Förlossningen

 

Här kommer min förlossningsberättelse, varning för världens längsta blogginlägg.

 

Söndagen den 8.11.2015, sex dagar före BF, var det farsdag. Vi hade flängt runt och besökt både min familj och Lassis pappas familj, så jag hade inte hunnit vila på hela dagen - oftast tog jag minst två tupplurar per dag annars såhär i slutet av graviditeten. När vi kom hem på kvällen var jag helt slut, och vi chillade framför TVn en stund. I något skede när jag skulle sätta mig upp i soffan kändes det som att jag sträckte något i magen, och det gjorde ont när jag rörde på mig. Tänkte inte mer på det annat än att det var irriterande.

Jag gick och lade mig, Lassi var (som vanligt) full av energi och bestämde sig för att gå och gymma. Han for iväg, jag låg i sängen men måste gå på toa en gång i kvarten. 

När jag väl satt på toan slutade det inte rinna. Först tänkte jag bara att men guuud hur kan man vara så full av vätska, någon sekund senare insåg jag att vänta nu… det där är nog något annat. Telefonen var i sovrummet, så jag satt handen mellan benen och småsprang efter den. I hallen på väg tillbaka kände jag hur det började forsa så jag sprintade in i badrummet och stod sen i en pöl av fostervatten med telefonen i handen. Tänkte att nu börjar det, herregud, jag ska föda barn! Vad har jag gett mig in på?!

Satte mig på toan igen och ringde Lassi med skakande händer. Sa att mitt vatten hade gått. Han hade just börjat träna och bara ”JAG KOMMER HEM DIREKT VI MÅSTE JU TILL SJUKHUSET” och lät tusen gånger mera stressad än vad jag kände mig. Jag sa att det är lugnt, jag har inga värkar ännu så det är nog inte så brottom. Skickade honom till butiken efter nåt godis att ha med till förlossningen. Han ringde igen från butiken och var yr och stressad, jag fick lugna honom igen och sa att han skulle hämta några Kinder Buenon (bästa chokladen mmm).

Under tiden ringde jag till TYKS. Fick höra att jag skulle komma in. Skickade ett sms åt mamma och åt Catti. Catti var vaken så jag messade med henne tills Lassi kom hem. Mamma såg sitt först på morgonen och fick panik då, hahaha.

När Lassi kom hem drog jag på mig lite kläder, vi tog BB-väskan och hoppade i bilen. Det var ingen trafik på vägarna och vi pratade om hur sjukt det här är, att det händer på första dagen av hans pappaledighet. Bra timing! Jag fick också dom första värkarna i bilen, men dom kändes ungefär som kraftig mensvärk så inget farligt. Jag var hundra procent säker att jag bara skulle undersökas och skickas hem igen, så hade det gått i ungefär alla förlossningsberättelser jag läst där det började med att vattnet gått.

Inte i Åbo tydligen. Vi möttes av samma sköterska jag talat med i telefon, och jag fick direkt byta till sjukhuskläder. Sedan fick jag ligga på en brits medan jag kopplades till apparaten som mätte bebisens hjärtljud, mina sammandragningar osv. Klockan var 01.40.

megagravid, svullen och förväntansfull

Efter detta flyttades jag till en avdelning där jag spenderade natten. Jag blev lite ledsen över att Lassi måste åka hem igen och jag skulle bli kvar ensam, men mina värkar hade börjat ta ganska ont så jag insåg att jag inte skulle få mycket sömn ändå, och det är bra att någon av oss får samla krafterna iallafall… klockan var ändå rätt mycket så det var inte många timmar det handlade om. Jag var ensam i mitt rum vilket var skönt.

Jag sov inte alls den natten, värkarna blev ganska hemska så jag gick omkring i rummet och försökte andas mig igenom dem. Ringde efter sköterskan efter ett par timmar och sa att det började bli olidligt. Fick någon värktablett och kopplades igen till en apparat. Blir undersökt och är öppen 3,5cm klockan 05.10.

Några timmar senare blir jag undersökt och är öppen 4cm och skickas till förlossningen klockan 08.10. Äntligen! Jag ringde Lassi och berättade vad som händer, han sa att han skulle komma direkt. 

På förlossningen togs jag emot av en barnmorska och en studerande. Det första jag frågade var när jag kan få epiduralbedövning, haha. Hon frågade om jag ville testa lustgasen, men jag var tveksam. Jag blir lätt illamående om jag är full eller åker karusell, så var ganska säker på att lustgasen skulle ha samma effekt. Hon ville ändå att jag skulle pröva så jag gjorde det. Hann andas i den två gånger innan jag kände illamåendet komma smygande. Fick en spypåse i handen och kräktes sen upp all saft jag fått i mig under natten, underbart. Not. Lassi kommer in i samma veva. Struntar i lustgasen efter det. Klockan 10.15 är jag öppen 5cm.

Jag testar att duscha, det är ju så många som säger att det lindrar smärtan. Det hjälpte inte heller alls, tycker snarare värmen gjorde att värkarna kändes ännu intensivare? Står i duschbåset medan Lassi matar mig med lite choklad för att jag ska få lite energi. Har skitont. Kräks upp chokladen senare.

I någon timme försöker jag bara ta mig igenom värkarna på bästa sätt. Andas, gungar med höften, gnyr och svär. Sen hör jag äntligen dom magiska orden ”epiduralbedövning” och ”snart”. 

Hade hört blandade åsikter om hur ont det gör när bedövningen läggs, men ärligt talat kändes det bara lite obehagligt när något fördes in i ryggen, det gjorde inte alls ont.

De kommande timmarna gäller det sen att bara ta sig igenom värkarna, epiduralen hjälper dock bra och jag får en ny dos när det behövs. Klockan 15.15 är jag öppen 7,5cm, klockan 17.00 8cm. Vi går omkring i korridoren, jag gungar omkring i rummet, försöker vila, timmarna går. Fjärde och sista gången jag får epidural sätts även en dropp in som skall göra värkarna starkare för att skynda på det hela. Det gör dock att epiduralen inte riktigt hjälper längre. 

Runt klockan 20 känner jag hur värkarna börjar ändra form lite, nu trycker det på neråt, det känns faktiskt som att man ska försöka skita ut en handboll som så många beskriver det. Krystvärkar! Jag är öppen 10cm klockan 20.45.

Jag får börja med att krysta ståendes på knäna lutandes mot det upphöjda ryggstödet på sängen. Sen byter jag ställning till den klassiska halvsittande. Det känns inte som att något händer. Jag testade att krysta på sidan med ena benet uppe på ett stöd, inget händer. Halvsittande igen, barnmorskan trycker emot på benen medan jag krystar. Sen får jag lägga upp benen i ställningar. Hon trycker, jag krystar. Det fortsätter i evigheter. Det är en hemsk känsla när det kommer kraftiga sammandragningar så tätt, man orkar inte mer men man är helt maktlös. Känner mig helt borta. Får panik i något skede, börjar gråta och hyperventilera och skriker att jag inte klarar det. Fräser åt Lassi som råkar se mig i ögonen under nån krystvärk (haha stackarn). Inget händer! Enligt Lassi var jag helt vit i ansiktet och hade blåa läppar, jag trodde jag var knallröd.

Nu kommer vi till den värsta delen av hela förlossningen. Bebisens huvud är lite lite snett lagt, vilket gör det svårt att krysta ut honom. En läkare kallas till rummet för att vända lite på det. Alltså. Mitt i dom värsta sammandragningarna sticker hon in handen och gräver runt medan hon med andra handen klämmer hårt på magen. Ser ju inte riktigt vad som händer men det gör så ont att jag skrikgråter och får panik. Skriker åt henne att sluta, och hon säger hela tiden att hon vet att det gör så in i helvete ont men det är snart över. Kändes som en evighet, trodde jag skulle svimma. Det funkar tydligen och hon lämnar oss igen. 

Till slut känner jag hur det börjar kännas annorlunda där nere, det liksom spänner och drar och jag hör hur barnmorskan säger att huvudet syns, att det är nära nu. Det tar ont men inte alls lika ont som värkarna, det är en annan sorts smärta och i den stunden känns den nästan skön då jag vet vad den beror på - det är över snart. Jag krystar som en galning och när jag tror att jag inte orkar mera hittar jag energi någonstans ifrån och krystar lite till. Läkaren som kallats till rummet nu har klivit upp på en stol bredvid sängen och trycker på magen samtidigt för att han ska komma ut. Barnmorskan pushar på jättebra och rätt som det är hör jag henne säga att huvudet är ute! Här ropar jag ”ota se pois sieltä!” haha. Värsta paniken. 

Äntligen känner jag hur något halt och stort bara slinker ut, jag tittar upp och där hänger han i hennes armar, med ögonen öppna och ser förvånad ut. DEN KÄNSLAN! Gråter av lättnad, av lycka och säkert av utmattning. Ser på Lassi som också gråter, sen skrattgråter vi båda. Klockan 22.46 den 9.11 föddes vår lilla Nils.

Jag får upp honom på bröstet, han känns som en varm degklump. Han gnyr lite med gråter inte. Tror inte jag någonsin kommer att känna mig så känslosam som då. Säger åt Lassi att han ska ta bild, han snyftar och säger ”jag kan inte nu” men gör det ändå. Han klipper navelsträngen och bebisen vägs och mäts, 3510 gram och 48,5cm. Sen är han tillbaka på mitt bröst igen och vi snusar på honom och beundrar hans små små fingrar.

<3

Under tiden dras moderkakan ut (bokstavligen, behövde inte ens krysta) och sen blir jag sydd, två små stygn. Barnmorskan säger att hon är förvånad över att jag inte sprack alls. Först då kommer jag ihåg att jag ju var livrädd för att spricka, hade inte tänkt på det en enda gång under förlossningen, knäppt. 

Medan Lassi gosar med nykomlingen stapplar jag iväg till duschen och står där och skakar av köld trots stekhett vatten. Tänkte nästan dra i alarmsnöret för jag hade så kallt, tänkte att jag skulle falla ihop. Antar att det var en reaktion på allt jag gått igenom nyss. Efter en stund i varma vattnet blev det lite bättre och jag skakade inte lika mycket när jag kom tillbaka till rummet. Vi fick den efterlängtade brickan med smörgås, varm kakao och äppeljuice, aldrig har något smakat så gott. Efter det var det bara att rulla iväg till nästa avdelning, men jag skriver mer om BB-vistelsen i ett annat inlägg.

Att föda barn var nog ärligt talat det värsta, mest smärtsamma och hemska jag någonsin gjort. Samtidigt var det helt fantastiskt, att en kropp klarar av så mycket. Att man kan hitta gömda krafter när man tror man ska svimma av utmattning. Att man kan uppleva så många känslor på en och samma gång. 

Han föddes ca. 22 timmar efter det att vattnet gått, varav kryssningsskedet varade i två (helvetiska) timmar. 

Direkt efter förlossningen sa jag åt Lassi att det absolut inte blir några syskon, jag kommer aldrig göra om detta. Konstigt nog förtränger man smärtan. Att göra om det känns inte alls så farligt. Vi får se hur det blir!

Publicerad 29.02.2016 kl. 20:47

Måndag

 

Veckorna bara flyger iväg, hur kan det vara måndag igen? Jag är helt galet trött, Nils har skrikit som en stucken gris till och från hela dagen. Otroligt hur en så liten person kan ha sådana moodswings. Glad och nöjd ena stunden, tills läppen mittiallt börjar darra och så är det kört. Är det hunger? Trötthet? Blöjan? Uttråkad? Det är bara att testa sig fram, vilket är lite småjobbigt med ringande öron. Nåja, vi har badat och nu somnade han äntligen, hoppas han sover i ett par timmar. En utvilad bebis är oftast en glad bebis = glad mamma.

nyvaken efter morgonens lilla tupplur

Lite grejs jag vill få gjort i veckan:

- rensa garderoben! Använder kanske 1/8 av plaggen där inne. Har en låda i källaren också som jag borde gå igenom. Tror jag säljer och skänker bort det mesta så kan jag köpa lite nytt sen. 

- klippa håret. Det var säkert två år sen sist, vilken syns och känns

- ta en tripp till Ikea. Vill köpa ett babygym i trä därifrån och peta på ett blombord.

- skriva min förlossningsberättelse. Har redan börjat, shit vad snabbt man glömmer bort detaljer! Det är på tiden att jag skriver den, tror det kan vara roligt att läsa i framtiden.

- träna. Köpte gymkort och började gå förra veckan, så skönt. Mina muskler är obefintliga och konditionen skrattretande dålig…

klickade hem dessa, för vad är väl bättre träningsmotivation än fina skor? Hehe.

Publicerad 29.02.2016 kl. 14:42

Om att få sova

 

Jag tänkte skriva lite om hur våra sovrutiner förändrats sedan vi kom hem med en bebis. Detta var något som jag mest förberett mig för mentalt - att inte få sova. Skulle vi bli galna? Skulle vi bara tjafsa och se i kors pga sömnbrist? Jag läste massor med skräckhistorier på nätet, försökte ta reda på hur det skulle bli. Fast man ju såklart aldrig kan veta.

Första veckorna var värst sömnmässigt. Nils sov massvis på dagen, vilket såklart var skönt så man kunde ta igen nattsömnen då - för har sov inte på nätterna. Han vände på dygnet istället. Han var pigg som en mört och somnade där runt femtiden på morgonen.

Trots att jag hade försökt förbereda mig så var det ändå jobbigt. Man är ju van att sova på nätterna och inte på dagen, haha. Dessutom hade jag sovit massor under sista delen av graviditeten, och var van att kunna slänga mig på sängen då tröttheten slog till. Not anymore. Men man vande sig ganska snabbt, man hade ju inga andra måsten så det var bara att följa hans rytm, vi försökte inte ens ändra på den till slut. Att försöka tvinga en pigg bebis att sova nattsömn är inte kul, rekommenderar ej. 

Jag minns inte när det vände men plötsligt började man märka av en rutin. Han somnade runt 22 och vaknade mellan 8 och 10 på morgonen. På natten åt han alltid två gånger, och matstunderna räckte runt 5-10 minuter per gång, sen somnade han om. 

Såhär ser det ut ännu idag! Jag går nästan alltid och lägger mig med honom när han blir trött mellan 22 och 23. Surfar lite på telefonen och somnar sen som en stock. 

På morgonen efter mat och lite lek tar han sin första tupplur, runt en timme lång. På eftermiddagen tar han en längre, ibland sover han i tre timmar. Sen kanske han tar en eller två korta på kvällen. Så ser det oftast ut, om vi har program kan det rubbas såklart.

Ärligt talat har det nog gått ganska smärtfritt hittills. Bättre än vad jag hade förväntat mig. Klart man är trött ibland men man ska se till att sova när han sover! Oftast blir det ändå att diska, städa, tvätta, äta, surfa eller liknande då. 

Hur som helst, det har gått bra. Jag försöker njuta nu då det verkligen kan ändra över en natt vad jag har förstått! Ser (inte) fram emot hemska skriknätter med tandsprickning osv... 

En tupplur i egen säng, den används bara på dagarna. På nätterna sover han i en mindre spjälsäng bredvid mig. Den sängen har ena sidan borta så det blir som en förlängning på vår säng - jättebra köp! Lätt att plocka honom in och ut för nattamning, men vi har vår säng för oss själva med Lassi.

Publicerad 27.02.2016 kl. 16:47

Barnrumsinspo

 

Eftersom vi nu bor i en trea har vi fått inreda ett barnrum - drömmen! Så jäkla roligt faktiskt. Ännu sover han inga nätter där inne, men det används ändå flitigt då skötbordet står där och så sover han där på dagarna ibland. Har inga bra bilder därifrån men ska ta tag i saken snarast.

Hursomhelst, här kommer några bilder jag sparat på pinterest, använde dessa som inspiration. Har ännu en massa jag vill fixa men det har blivit lite på hälft, det blir roligare sen då han faktiskt börjar spendera mera tid där. 

 

Jag gillar det vita fräscha blandat med färgglada detaljer och svartvitt. En vägg har jag faktiskt målat prickig, är himla nöjd med den. Som sagt så ska jag visa er bara jag fotat! 

Usch nu började det klia i fingrarna, lite jobbigt ibland då man inte har tid att fixa när man vill...

Publicerad 26.02.2016 kl. 17:12

God morgon...

 

... nummer två! Här vaknade vi klockan åtta, jag låg och slumrade medan Nils låg och pratade med brandalarmet i en kvart. Sen fick han tråkigt så det var bara att stiga upp och koka kaffe.

Efter lite lek och mat blev han trött igen och slocknade, hallelujah sovmorgon! Så vi sov till elva. 

Frukostdags. Hann äta bröden innan sittern blev tråkig så nu sitter jag och skriver detta med en hand med bebis i famnen ätandes på min andra, hehe. 

Lassi jobbar morgon till kväll idag så får se vad vi hittar på, Catti är i stan woho.

Publicerad 26.02.2016 kl. 12:34

Mammabloggarn

 

Nejmen hej!

Jag tänkte ruska lite liv i denna stackars blogg. Mina dagar är så händelselösa just nu pga mammaledig med liten knodd så vad är väl bättre än att blogga om det? Genialiskt, visst? 

Jag hatade mammabloggar förut. Eller hatade är fel ord, jag tyckte dom var ointressanta och enformiga. Nu läser jag mest mammabloggar, behöver få känna igen mig, vill se hur andra tar sig igenom dagarna. Älskar dem!

Tror det kan vara skönt att skriva av sig lite här, en tremånaders är inte så intresserad av mina tankar. 

Detta har alltså hänt:

- jag har varit gravid i nio månader

- jag har klämt ut en unge

- jag har varit hemma med denna unge nu i tre månader och nitton dagar

Ungefär så. Och så har vi köpt lägenhet. Jag funderar över framtiden, vad vill jag göra, jobba med, vet inte alls. Lutar mot barnskötare just nu (jobba på dagis/förskola osv) men vi får se hur det känns om några månader. Kanske jag fått tillräckligt och vill jobba med nåt heeeelt annat än det jag gör hemma. Lite stress över det men försöker tänka att det ordnar sig.

Hörs snart igen!

En bild från i somras när jag var gigantisk och en väldigt nykläckt person 

Publicerad 25.02.2016 kl. 21:12

Johanna. 28. Åbo.

Nu med bebé!